jesuislinda

jag har inte varit helt på topp de senaste dagarna. i onsdags kändes det som alla träffade precis på mina ömma punkter och jag fick verkligen anstränga mig för att inte börja gråta på jobbet. det är mycket som händer och många beslut ska tas som kommer spela stor roll längre fram och jag orkar inte. speciellt när man inte känner att man kan landa någonstans eller att någon tycker dem är bra. vart jag än är, är jag på fel plats. idag blev jag sjukt less på att det kvittar vad fan jag gör, ändå är det mitt fel i slutändan. jag vet att jag inte kan ta emot någon form av uppskattning men ibland kan det kännas skönt att få, om det så bara känns i några sekunder. ikväll struntade jag i allt och åkte med hem till jonna. har skrattat så jag fått kramp i magen och det är skönt att få synas och höras lite.